Har ni tänkt nån gång om hur många ni har förlorat ?
När jag tänker efter så är det mer än jag kommer ihåg, jag tror att man ska sakna nångon så att man nästan avlider. Men egentligen har man glömt bort mer än hälften av dom.

Pippi!
Jag trodde att det faktiskt skulle vara med henne jag nån gång började tävla, jag skulle aldrig sluta älska henne, aldrig aldrig aldrig älska någon annan häst mer än henne. Vad har hänt nu 2 år efter (tror jag det är)?
Jag ska börja tävla en annan häst för första gången i mitt liv, och jag älskar honom också mycket mer än jag nånsin han göra med henne.


Merima!
Har nog aldrig pratat om henne men det var så att vi va verkligen bäst kompisar när jag gick i ettan till trean. Vi höll ihop i vått o tort och vi skulle alltid hålla ihop. En dag i trean fick jag reda på att du skulle flytta till västerås. Jag blev helt ja ni fattar nog, helt bäng. Jag trodde jag skulle gå sönder, men nu då? Jag lever vidare och allt känns bra, vi har fortfarande lite kontakt men inte så mycket.


det är nog många fler men inga som jag har brytt mig så mycket om. Så alla ni som läser det här ni ska veta att livet går vidare och allt kommer bli perfekt.