Vet inte vad ni läsare tycker om att läsa men jag kan ju fråga er :)

Eftersom jag gillar att skriva så har jag börjat skriva en liten "saga" som jag vill skriva klart men är inte klar än men här är första delen och om ni vill ha fortsättningen så får ni ta att kommentera! :)

Tänk om jag skulle ringa han, eller han kanske inte vill träffa mig.

– Johanna! Johanna ryckte till av det plötsliga ropet.

– Jag kommer mamma!

Johanna var en helt vanlig tjej som var fjorton år men tonårslivet är inte så enkelt jämt.
Hon hade ingen egen häst men hon red på ridskola och har gjort sedan hon var sju år.
Det var på ridskolan hon levde.

Hon bor också ensam med sin mamma efter att hennes pappa lämnade dom när Johanna bara var några månader.

När Johanna sprang ner för trappen trodde hon inte sina ögon, där nere i en liten korg låg en liten hundvalp. Hennes mamma satt bakom korgen och log förväntans fullt mot Johanna.

– Åh mamma.

Var allt Johanna fick fram. Hennes hjärta bultade, kanske hörde hennes mamma det också. Johanna gick fram och satte sig på huk framför korgen. Sträckte försiktigt fram handen så den lilla valpen kunde nosa på den. Sedan förde hon handen försiktigt mot valpens huvud och strök mjukt och varsamt valpen på huvudet.

– Han heter Hugo och är en blandras mellan schäfer, labrador och golden retriever så han kommer bli stor ganska så fort. Han är bara 2 månader.

– Tack mamma, tack så jätte mycket! Men varför köpte du honom, hur hade vi råd och hur ska vi ha tid. Johanna hade mycket frågor men nöjde sig med att hennes mamma bara svarade på några.

– Jag har sparat pengar länge för jag vet att du alltid velat ha en hund. Jag tänkte att vi kunde vänja honom vid hästar så kan du ha med honom där. Johanna kunde inte tänka klart, magen bubblade och hon bara satt där log och klappade Hugo.

Efter ett tag tröttnade Hugo och eftersom de hade en stor fin bakgård med staket så släppte de ut Hugo så han kunde vara ute om han ville.

Johanna ryckte till efter att ha stått och tittat länge när Hugo sprungit runt och lekt med sig själv.
Klockan, vad var klockan hon skulle till stallet!
Hon sprang in i köket och tittade, 4 klockan var redan 4 och hon skulle vara i stallet nu egentligen.

På bara en minut han Johanna med att byta om och fixa lite smörgåsar att ha med till stallet. Eftersom hennes mamma fick lov att vara hemma med Hugo fick Johanna lov att cykla. Usch det var så pinsamt eftersom hon var den ”enda” som behövde cykla med hjälm.  
Men om det var det enda sättet att komma till stallet så fick hon leva med det.

Efter en kvart av ett oändligt trampande rann svetten på pannan och Johanna kände hur ryggen var klibbig av svett, men där framme var stallet.

 

//Emilia